måndag 24 februari 2014

24e februari


där bäcken flyter som snabbast. där var jag nära att drunkna en gång. det verkade aldrig som att någon annan trodde på att det verkligen var så, men i mitt huvud så dog jag nästan. alldeles för stora stövlar och under ytan alldeles för länge och alldeles för kallt. där bland blåsipporna i backen är det vackraste jag vet. ligga ner. man har hela jorden under sig då och känner att den lever. känna djurens ögon på en fast man nästan aldrig ser dem. man bara vet att de alltid är där. vakar över en. 
man är då en del av det. vet att man lever utan att tänka tanken.
där kan jag vara ensam utan att känna mig det minsta övergiven. och dit återvänder jag när allt annat lämnar. blundar och nästan drunknar. 
vet att jag har hela jorden under mig - och att den lever.