tröttnar på att tänka på allt som är så stort och vet inte riktigt vart jag skall ta vägen i världen som verkar vara så stor och liten och hård att ingen får plats alls och allt är så mycket framåt och helt fast i något gammalt och ont och folk dör har ont och jag vet inte ens vart jag skall börja ramlar huvudstupa in i garderoben och fokuserar på det greppbara i vad man skall ta på sig som om det någonsin spelat någon roll
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar