vuxenleken
ser på de små liven. inte bara är det rosa kök och blåa bilar. det är kök och det är bilar.
resan mot det givna målet målet som innefattar kök och bil och barn och målet är att vara färdig. vara hel. att ett barn inte är det utan bara på väg bara en process vars enda mål är att bli vuxna. vuxna identitetslösa och duktiga. för att sedan för alltid längta tillbaka till att inte vara färdig inte vara stor och inte behöva vara rätt. rätt hela tiden. en resa mot målet och sedan för alltid en resa tillbaka, tills det enda vi minns är storheten i att vara liten, regressionen tar ut sin rätt och vi är så ofärdiga som vi sedan vi blev klara alltid velat bli. och all den ångest det föder att inse att man inte kan och inte vill bli den som man förustpåddes bli. vill inte tvätta vill inte vara ensam och vill inte behöva bära världen på mina axlar. jag vill att världen skall bära mig vill somna i hästmoders famn och klappas över pannan i all evighet. vill existera i det ofärdiga och vara berättigad just det och inte förväntas någonsin täcka hela duken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar