8e april

ett hav av känslor som drar.

tappar fattningen allt oftare högt och lågt jorden och stjärnorna drar. ni påverkar mig mer än någonsin ni runt mig och alla ni andra. era världar suger in mig och gör mitt liv större och farligare än förut. tankarna vidare avgrunderna djupare och jag visste inte att man kunde gråta så av lycka och tomhet på en gång. lyckan över det som är. följs av smärtan i det obeständiga och försvinnande det sköra är vackrast i sitt fullständiga och alltid kanske sista andetag. jag vill pausa ibland andas stjärnstoff och raketer låta mig lugnas av er harmoni och trygga grund när den är det. trygg. andas helgens fina möten och viktigheter, skratta solen starkare än någonsin klippa rundlar ur mörkret och spara ljuset som finns där bakom. svårt att förklara när det är sådär svårt att förklara vad ni är och hur mycket ni jag är när jag är som bäst. om ni bara visste om ni bara visste kanske ni skulle bli rädda eller alldeles överlyckliga. jag skulle kunna lägga ett liv på er. 

andra raketer. andra avgrunder. så mycket djupare än mina inre, går inte över. ökar klyftor, gör sönder det som är vackert. allt som är skört. och ingen kan berätta varför. på alla de som än en gång fråntas sin existens, som väntar och väntar och inte ens vågar andas högt på stadens gator. på er skulle jag lägga mitt andra liv, ni barn som nu bara är ett hålrum efter ett papper och som kanske snart inte ens är det.

ni som inte får finnas.

fy fan för det, vad det gör ont att veta.