känslorna får inte plats och jag slits mellan gråt och skratt sorg och tacksamhet vet inte vart jag skall göra av allt verkar inte kunna göra något alls av något alls vill bara fortsätta älska helgen som gjorde mig så gott lämnade så varma sandspår och ett lättare sinne än kanske någonsin men kan inte riktigt för att jag i samma ögonblick jag åter steg in i vanligheten och det riktiga kalla verkliga blev slagen i ansiktet med att världen i många avseenden är så kall och hård och oberäknerlig och oskyddad satans full av hat och felsteg och saker som gör så ont gör så många .
så ont. söndrar och härsknar
men tack ändå för det var vackert
