förundrades över mänskligheten i ett barn storheten i det lilla den lilla pojken som inte borde veta något om något men som verkar inneha en instinktiv vishet som finns hos den som sett allt känner allt men som ännu inte vet vad det är han faktiskt vet elva år och störst i världen tänk om jag kan vara en del av det tänk om det är det som skalll vara jag fortsätta förundras att få det bekräftat som jag kanske alltid vetat att morgondagen lovar underverk
och kommer du ihåg att det var en av topp tre, brevid sova i famn och skratta tills inget annat finns och det är ju inte varje dag man får andas topp tre eller hur det är ju inte varje dag man tillåts uppmärksamma det enorma i det man alltid ser eller hur men jag saknar skrattet och jag saknar det där ogreppbara nu är allt greppbart precis som jag ville ha det
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar